Jag sitter och tänker lite på hur jag mådde för ett par år sen och jag skall nog vara glad att jag inte gjorde något dumt då.
Att jag inte vill ha hjälp för mitt mående men det vad nog för att jag alltid tror att jag kan klara av allt själv, men det jag har lärt mig det senaste året, det är inte fel och få säga, snälla hjälp mig, eller snäll lyssna på mig.
Och jag är otroligt glad över att min mamma fanns där, vet inte vart jag skulle ha gjort.
Visst jag gjorde några stora misstag som jag ångrar än i dag, men gjort är gjort och jag lärde mig verkligen av det.

Det finns ganska många saker som jag har varit med om som kunde ha gjort mig till en person som dom flesta inte känner igen.
Men allt jag har varit med om har gjort mig lite starkare, eller mycket starkare, men det finns dagar som är otroligt svåra fortfarande.

Jag tänker väldigt mycket på "tänk om" tankar...
Tänk om pappa hade levat, hur hade mitt liv sett ut, hur hade pappas liv sett ut, eller hur skulle pappa ha sett ut..
Hade han och mamma fortfarande varit gifta eller gått isär?..
Hur hade livet sett ut för alla i min familj?.. hade haft lite bättre kontakt med min bror hans familj?..
Hur hade min lillasysters liv varit om hon hade fått lära känna pappa..
Mycket sånt går i huvudet på mig just nu..