Jag har kommit på mig själv att den senaste tiden så har jag börjat försvinna till en fantasi värld.
Den kommer oftas när jag är ute bland människor.
För i min värld är det ingen som kollar på mig med sina jobbia blicka, där är det ingen som skrattar eller pratar om mig bakom min rygg. där är det ingen som kritiserar mig för hur jag ser ut, där ser jag ut som vem som helst..

Varför kan jag bara inte få vara mig, varför skall alla ha en åsikt om mig, om du lär känna mig så får du känna en
människa som är som alla andra.. förutom att mitt yttre är inte som de flesta.

Har satt upp en litet mål till mig själv, att jag skall klara att gå till skolan hela vägen utan att ta bussen halva vägen. Dock hinner jag inte gå på morgon men tänkte ta den när jag börjar skolan lite senare, tex på torsdag då jag börjar kl 5 och då behöver jag inte känna mig så stressad över det. då kan jag ta det i min takt och när jag känner att det går bra så skall jag gå lite fortare.. dock kommer det bli jobbigt att gå med väskan men skall nog kolla om jag kan bära det på ett annat sätt.. och inte glömma att ladda mp3 spelaren... bra musik gör att det blir lättare att gå.. skall klara detta.. måste göra det innan snön och skit kommer sen kommer det bli lite svårare att gå för mig.. jag och snö är ingen bra vän sedan min rygg blev paj..men tänker inte klaga på det nu :)