Det går så otroligt många tankar i mitt huvud just nu, för jag vet inte hur jag skall göra för att det skall bli bättre.
Det är inte normalt att jag skall tycka att det känns så jobbigt som det verkligen gör.
Jag vet inte heller hur det har blivit såhär mellan oss.
För jag trodde att syskon skulle ha en bra kontakt mellan sig, men det har vi aldrig haft för under hela vårn uppväxt har det känns som att du skämdes för mig, du sa aldrig till dina kompisar att vi var syskon.
Jag fick aldrig vara med på saker om inte mamma eller pappa tvingade dig.
Jag måste ha varit en riktigt tråkig syster.

 

Är jag verkligen en sådan svår person att tycka om?