Jag sitter hemma hos min sötis och väntar på att han skall sluta jobbet och komma hem till mig igen, och jag har varit här i ett par veckor nu och det känns väldigt bra att vara här.

För jag känner att jag sakta men säkert börja lite och våga öppna mig för en person igen men vissa sunder är det svårare än andra  med. För de två andra jag brydde mig om förut dom brände mig så otroligt svårt, och dom gjorde det på samma sätt med också.
Mitt första förhållande var ju liksom den första kärleken och allt var ju så himla stort med det och allt det som tillhör det med, och den kärleken dog ut med ju äldre man blev, vi växte ifrån varandra med. och det är väldigt lätt och speciellt när vi hade varit tillsammans i så många år med, och det andra, det räknar jag inte som ett förhållande längre, det var något annat som jag inte vet vad, jag hade allt för bråttom i det för att kommer över den första jag älskande då liksom. om jag kunde spola tillbaka tiden så skulle jag aldrig blivit tillsammans med honom utan att vi skulle nog ha stannat med att bara vara vänner för det hade vi kommit så mycket längre med.
Jag förlorade en bra vän på köpet med och allt detta lär mig sig med tiden.
Och nu är jag redo för att gå vidare för att gå ett par steg längre, för jag vill ha något längre, jag vill ha något som man kan bygga på, få en lång framtid våga göra en gemensam framtid med också, och jag vet att jag har funnit den mannen men jag vill ta det lugnt, inte ha det för bråttom, utan njutan av livet och tiden vi har tillsammans just nu och allt det andra kan man ta senare när man verkligen vill!