Har allt för många tankar i huvudet och jag vet inte hur jag skall tänka känns det som just nu.

Har tänkt mycket på min familj den senaste tiden och jag älskar dom och det kommer jag alltid att göra men det är endå något som gnager i mig och jag vet inte riktigt var det är, det känns inte som att jag passar in i min familj oc jag vet inte heller om jag skall kalla min det "svarta fåret " heller.
Inte för att vara elak mot min mamma eller så vet jag att min bror och min syster betyder lite extra för henne, det gör mig inget men visst saknar jag det dom har tillsammans, det där lilla extra liksom, så otroligt svårt att förklara för att jag vet att mamma älskar mig.  För det mamma har med mina syskon hade jag med min pappa och han finns inte i mitt liv längre och där försvann mitt stora stöd i livet. Och gud vad jag saknar min pappa ibland, för jag blir så ledsen i bland för att jag kommer inte ihåg hur han röst låter längre, jag kommer inte ihåg hur han luktar längre, och jag måste se på kort för att jag ens skall komma ihåg hur han såg ut.
För jag har så svårt att fatta att det är 15 år sedan han dog, jag har alltså funnits i livet mer än jag kände honom, jag fick bara ha honom i 12 år. Så skall det ju inte vara ju, jag skulle ju ha min pappa här, jag ville ju ha honom här för att få en massa råd, jag ville ha honom här när jag konfimerade mig, tog studenten, flyttade eller när jag skffade mig en pojkvän, mitt liv hade nog sett så mycket annolunda ut. Jag skulle nog inte ha kännt mig så otroligt ensam heller.

Nej jag måste nog sluta nu för min ögonen fylls med tårar...