Usch har gått och blivit otroligt förkyld denna påsken och det är inte roligt.
Mitt humör blir så dåligt när jag känner mig helt död men ändå håller jag tyst är är för mig själv mest.

Men i eller fall så köpte jag klänningen som jag verkligen ville ha och fick den lite billigare för jag trodde jag skulle få handla den i pund men det visade sig senare att det var euro i stället. inte lätt allt detdär för mig men jag är glad över att få lite nytt oc något jag verkligen ville ha.
Nu skall jag bara hitta några snygga skor och den kommer det vara klart, kanske någon kofta eller något som man kan ha på sig om det skulle bli kallt någon gång, Jag vill hitta något som är snyggt och som jag kan gå i med efter som jag har svårt att hitta skor i min storlek. Nej jag skall inte klaga mer om det :)

 

 

Okej jag erkänner att jag kan bli i kläder jag med.

Jag har fått upp ögonen på en klänning som jag kan tänka mig ha till finare tillfällen.
Först och främst vill jag ha den till min syster student om ett par månader och kanske till andra tillfällen med.
Är så kär iden med!

Okej nu var det verkligen länge sedan jag skrev något.

Det har varit för att jag inte har haft lust helt enkelt, men skall försöka bättra mig lite.

Det som händer i livet just nu håller dom på med att renovera vårat badrum och det kommer verkligen att ta lång tid verkar det som för att vi har en skad i glovet visade det sig, vi trodde det skulle ta 3-4 veckor att få ordning på det men i dag fick jag veta att det kan ta 6-8 veckor i stället och några veckor kommer vi taa få flytta hem till M föräldrar för det kommer inte att fungera annars.
För att dom skall riva en vägg i somrummet med för vi skall få en skjutvägg i stället för dom har tagit bort halva våran garderob för att vi skall få ett lite större badrum, ja någon gång kommer det allt bli klart får man i eller fall hoppas på.

 

Livet liksom?

Känner som den ger mig fingret och säger fuck you till mig.

 

I dag är det ett år sen jag träffade Martin för första gången!

 

 

 

Nytt år och nya och bättre tag!

Jag har inte gett mig själv några måsten detta året för jag ville inte ha en massa krav för jag kände att jag måste jobba med mitt självförtroende och min livsglädje innan jag ger mig en massa måsten.

2012 var ändå det bästa året på riktigt länge, som ni vet så slutade 2011 helt otroligt jobbigt med allt som hände då. Jag flyttade hem till mamma ett tag för att komma på fötterna igen för jag var otroligt nere när jag flyttade dit, det var det jobbigaste jag hade varit med om på väldigt länge. Det nya året började med att jag ville göra klart mina betyg så jag började på komvux och det var det jobbigaste jag har gjort, läsa in så mycket på fem månder men jag är så jävla stolt över mig själv som gjorde, även om det kanske inte var det bästa men jag gjorde det!

Sedan träffade jag mannen i mitt liv - Martin!

Oj jag hade inte ens i tanken att träffa en ny kille efter allt som hade hänt med mitt ex och allt det där men jag tänkte mest - lite kul under tiden kan jag väl ha, började träffas varje helg och sen blev det mer och mer och vi började träffa varandras familjer och sånt, och sen en natt i juli så vågade jag visa att jag verkligen älskar honom! ( det var han som sa det först!) och sen på hösten blev det så att vi flyttade ihop och det är riktigt underbart!, små tjffs och sånt men jag älskar det!..

Det går så otroligt många tankar i mitt huvud just nu, för jag vet inte hur jag skall göra för att det skall bli bättre.
Det är inte normalt att jag skall tycka att det känns så jobbigt som det verkligen gör.
Jag vet inte heller hur det har blivit såhär mellan oss.
För jag trodde att syskon skulle ha en bra kontakt mellan sig, men det har vi aldrig haft för under hela vårn uppväxt har det känns som att du skämdes för mig, du sa aldrig till dina kompisar att vi var syskon.
Jag fick aldrig vara med på saker om inte mamma eller pappa tvingade dig.
Jag måste ha varit en riktigt tråkig syster.

 

Är jag verkligen en sådan svår person att tycka om?

 

 

 

 

Jag älskar dig mer än du tror!

Jag börjar känna mig motiverad med att ta tag om min vikt igen, och denna gången skall jag klara av att få in motion i min vardag utan att det känns som ett straff utan att jag vill göra det för att det känns skönt.
Jag skall börja med promenader och då skall jag börja med mina stavar som ändå bara står och samlar damm.
Tänkte börja med 30 min om dagen och då är det på morgonen och sen om jag kan så skall jag gå en liten stund på kvällen med, och jag måste få med M på promenader med, för jag tycker att han är lite väl lat på dagarna.
Jag förstår om han är trött efter jobbet men på helgerna så behöver vi inte sitta en hel dag framför datorn för att vi inte kommer på något annat. Och maten blir inte så svår för M äter inga såser och sånt fett som jag älskar och jag skall försöka att minska på det i eller fall. Jag vill verkligen klara detta nu, fint och sakta för jag vet hur det blir annars att jag tröttna och struntar i allt och jg vill inte ha det så längre :)

Jag mår rätt okej i dag, känner mg lugn i kroppen på något sätt.
Svårt att förklara hur det känns men det känns lugnt i kroppen bara.

Jag är lycklig med, älskar verkligen M och jag kämpade länge med att verkligen inte ha känslor för honom för att jag var rädd för att bli sårad igen med, men jag vågade och öppnade mig och det är jag nöjd med att jag verkligen gjorde!

 

 

Förlåt för att förra inlägg blev som det blev men jag ville ju bara vara ärlig så den får vara kvar och den som tar åt sig vet då att dom har gjort något fel.
Jag vill verkligen inte må dåligt oc i bland har man en dålig i dag och det har jag.
Men försöker ändå tänka på bra saker, eller inte tänka alls kanske vore det bästa ju.

Resten av denna veckan kommer att bli lugn och det behöver jag för att må bättre, men det är ensamheten som verkligen är det jobbigaste just nu.
Ser inte M alls mycket om dagarna kanske 1-2 timmar per dag och det är inte kul.
Önskar jag kunde få lite mer tid med honom i eller fall när det är eftermiddags veckor, men jag skall inte klaga.

Jag vill kunna vara ärlig mot er men jag orkar inte, för jag vet att det inte kommer att hjälpa.
Vem kommer att lyssna på hur jag verkligen mår? ingen för jag skall inte behöva be mina vänner att ringa eller smsa mig. Nu väntar jag på att ni skall höra av er för jag orkar inte mer...

Och i dag är det måndag och denna veckan känns som att den kommer bli okej, M jobbar förmiddag och då hinner man träffas lite mer än vad vi annars hinner att göra.
Och på onsdag skall vi i väg till Nora och M skall tatuera sig, han skall göra klart det han har på armen och sen är hans båda armar klara, trodde aldrig jag skulle fastna för en kille som skulle ha hela armarna fulla men nu tycker jag bara att de är grymt snyggt.

Sen så har jag inget direkt inplanerat utan att jag tar dagen som den kommer och jag måste ut och gå mer än vad jag gör just nu. Det har inte varit så mycket promenader det senaste det bror på att jag har inte varit motiverad nog och det är inte alltid så kul och gå själv här i örebro för jag kan inte alla ställen här än så jag går hellre på det jag känner igen för jag har så otroligt dåligt lokalsinne så det inte är sant!

Jag lever allt :)

 

Det har hänt väldigt mycket det senaste för mig. Jag har fyllt år och nu är man 27 år, hade det riktigt mysigt för på Lördagen så valde jag och M att äta ut och vi tog ett ställe som vi ville testa sen länge och det var så otroligt gott men herregud vad man var mätt sen, man kunde ju rulla ut därifrån om man verkligen ville det :)
Sen på Söndagen så fyllde jag år och det var väldigt lugnt för just den dagen så kunde inte folk komma och gratta mig så vi tog det en vecka senare. Fick många fina saker som jag ville  ha så det var kul det.

Vad har hänt mera då?, jo jag var blivit sambo med M och det var en sak som bara hände och det är otroligt skönt kan jag lova.

MEn annars så har livet rullat på och allt gå så himmla fort nu för tiden det är ju redan höst och vad hände med detta året likom?, vart tog den vägen? hehe.